Olika men ändå så lika!
Det är härligt med olika människor från olika kulturer! Jag har förmånen att inte bara träffa lokalbefolkningen genom Mercy Ships utan även en hel del andra från olika länder och i och med det olika kulturer! Jag har träffat några svenskar och några från Norden annars är det flesta från övriga Europa, Nordamerika och Australien.
Det jag märker är att även då vi krockar i mycket när det gäller kultur och bakgrund så är vi ändå i grund och botten väldigt lika :) Vi har liknande värderingar och funderingar. Och eftersom mina patienter, och vi som jobbar på kliniken, är kvinnor så finns det mycket jag kan känna igen mig i. Även mycket likheter i att vara vårda i Sverige och att vårda på Madagaskar. Jag tänkte att när jag åkte hit skulle "slippa" mycket av svenska bekymmer och situationen! Men tro mig, det blir precis lika utmanande att vårda många kvinnor i samma sal här som hemma i Sverige. Och här är det 20 kvinnor i en sal! Haha! Ni som jobbar på Kava vet vad jag pratar om :) Sen är det vanligt att man här får barn extremt tidigt. Så för mig är dessa patienter tonåringar. Och de beter sig precis som tonåringar gör, vänder på dygnet och kan ha ett humör utan dess like!
Men som sagt så finns det saker som vi gör olika eftersom vi har olika uppväxt:
Det är alltid lika spännande att åka bil med någon från USA! De är vana med automat och vi kör Landrover här som är tröga att växla. Och om man vill utmana ödet så åker man med någon från England eller Australien då de är vana att köra på vänster sida och Madagaskar har högertrafik!
När patienter och anhöriga vill tacka för vården hemma i Sverige brukar vi få choklad eller frukt. Här ger man också något ätbart, en oöppnad kokosnöt! Väldigt generöst, men ingen av oss utlänningar har en macheter (en sorts kniv man hugger med).
Första dagen på kliniken fick vi kött. Jag visste bara att det var biff, det smakade gott men konsistensen var lite annorlunda. Fick efteråt veta att det var kotunga. Och på något konstigt sätt så mådde jag illa hela dagen efter det! Det var som om min hjärna sa till min mage att detta är något som du inte borde äta. Jag gillar kött, men tunga blev lite för mycket associationer!
Sen är det inte alltid så lätt att få ut rätt information till alla människor i ett land där undervisning inte är självklart. När Mercy Ships först kom till Madagaskar var det något nytt. Det var väldigt länge sedan de var här och deras "huvudområden" är egentligen Västafrika. Men pga ebolan fick de byta kust. Så det har varit väldigt mycket rykten om att vi skulle stjäla patienternas organ! Ibland är det svårt att förstå, och speciellt när något är gratis.
Så vissa saker förvånar medan vissa saker känns som hemma! Och det är så kul att lära känna alla dessa människor och kulturer!
Här kokar vi ägg kl 02 under nattskiftet inför frukost. All mat till vår klinik samt HOPE-center lagas här ute. Inte riktigt som hemma, men mysigt!
Soluppgången, lite vassare än Billingen! Hela nätterna när vi jobbar hör man vågorna.
Utflykt till ön Prune Island. Den hade tydligen den tredje högsta fyren.
