Dress ceremoni
Varannan fredag har vi något som kallas Dress ceremoni. Då firar vi de kvinnor som blivit färdigbehandlad och ska få åka hem. De får alla en klänning och en hatt. Sen är det fest med musik och dans! Förra fredagen tyckte jag var extra speciell för mig för då kände jag alla kvinnor eftersom jag varit här tillräckligt länge för att ha tagit hand om alla dem på kliniken. Jag visste deras bakgrund och kände till deras personligheter.
Jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av möten jag haft med de jag träffar här. Mest är det från kvinnor som jag träffat på kliniken. Vissa är mer smärtsamma än andra.
Den här och förra veckan har vi haft den stora förmånen och glädjen över att en av kvinnorna fick besök av sin man och deras gemensamma dotter. Hon var 6 månader och otroligt vacker. Denna familj var något utöver det vanliga! Mamman hade varit gift en gång innan och vid deras tredje barn fick hon en fistel. Hennes dåvarande make lämnade henne då. Sen träffade hon denna nya fantastiska man som gifte sig med henne trots att hon läckte urin. Det är mycket ovanligt, och när vi frågade varför han gjorde det svarade han att han visste att hon var den rätta! Att de sedan lyckades att bli gravida och föda denna flicka (och jag tror även att de hade en innan henne också) är ett mirakel! De var så fina mot varandra! Och varje sekund flickan inte ammade var hon hos någon av oss sköterskor :) Hennes stora nyfikna, och fundersamma, ögon när hon första gången såg oss tre vita sköterskor runt henne är obeskrivlig!
Från min första dag på kliniken har vi vårdat en 14-årig flicka som jag antagligen aldrig kommer glömma. Hon hade fått en fistel efter en långdragen förlossning där barnet dog. När ett barn dör i magen och inte har en möjlighet att förlösas startar en nedbrytning av fostret i livmodern. Detta hände denna flicka och hennes familj tog henne till det lokala sjukhuset som ligger i grannbyggnaden till vår klinik. Det hade då gått några veckor sedan barnet dött och hon var i ett extremt dåligt skick. På sjukhuset gjordes nog inte så mycket vad jag vet eftersom familjen inte hade några pengar och allt kostar. Det kostar till och med pengar att få använda sjukhusets toalett! En av sjuksköterskorna på sjukhuset tog då kontakt med Mercy Ships och undrade om vi kunde hjälpa till. Det är alltid svårt när människor kommer till oss och ber om hjälp och det är inte självklart att vi kan göra något. De tror att vi har alla resurser och obegränsat med pengar. Och i deras ögon har vi säkert det, men om allt ska funka under en längre tid så måste det finnas regler om vad vi kan hjälpa till med och vilka vi tyvärr behöver säga nej till. Denna flicka hade en fistel men det var inte hennes enda bekymmer. Hon vägde 26 kilo och kunde inte stå eller gå pga nervskador från förlossningen. Hon hade trycksår och vi visste inte hur mycket andra skador hon hade efter förlossningen. Men det togs ändå ett beslut om att vi skulle hjälpa henne. Vi bar över henne till vår klinik och betalade hennes sjukhusräkningar. Med hjälp av dietist, arbetsterapeut och sjukgymnast har hon sakta men säkert tagit ett otrolig kliv ifrån hennes utgångsläge när hon först kom till oss! Till en början hade hon ett extremt humör och ville inte sammarbeta eller ta emot hjälp ifrån oss. Men med tiden blev hon mindre misstänksam och gick mer över till att vara en normal envis tonåring. Hon försökte till och från att sätta sig på tvären och ifrågasätta. Och nu senaste veckan är hon fantastisk! Hon väger 33 kilo, kan gå utan sin rullator och pratar och skojar med oss! Hennes leende får en att glömma alla tålamodsprövande dagar med henne tidigare. Hon är vår lilla prinsessa och är riktigt bortskämd! Vissa nätter sitter hon uppe med oss och målar och skriver. Hon är smart och hon har en familj som bryr sig om henne. Enligt hennes bakgrund så var hon inte bortgift som barn utan hade en pojkvän som var pappa till barnet. Nu är hon såpass stark att de förhoppningsvis i december kommer operera henne. Jag hoppas jag kommer hinna få vara med på hennes Dress ceremoni.
Livet här är många gånger så annorlunda, och man kan nog använda ordet orättvist, mot hur vi har det hemma. Denna vecka har jag blivit mer insatt i hur det lokala sjukhuset fungerar. Allt handlar om pengar. En av de kvinnor som blev utskrivna från oss var påvägen hem med om en bilolycka. Hon hade gjort illa sig i axeln och bröstkorgen. De körde henne till vår klinik men vi har inga möjligheter till akutsjukvård och bar henne därför över till lokala sjukhuset. Där var deras röntgenmaskin trasig (!) och hon fick därför transporteras till ett annat sjukhus bara för att göra en röntgenbild. Läkarna där sa att allt såg bra ut och inget var brutet. Men väl tillbaka på det lokala sjukhuset sa de till henne att axeln var bruten och att hon behövde vårdas hos dem några dygn. Och allt detta för att få in mer pengar från sjukhusräkningar. Jag blir så ledsen. Vi har även haft en av våra lokala översättare som varit sjuk under en längre tid. Hon jobbade hos tandläkarkliniken en trappa upp så jag träffade henne aldrig. Hon blev inlagd på sjukhuset och ingen visste riktigt vad som var felet. Vi hjälptes åt att samla in pengar till hennes sjukhusräkningar och strax efter hon betalat blev hon utskriven för att åka hem. Två dagar senare dog hon hemma. Hon var 22 år gammal. Jag hoppas verkligen att det är sant att doktorerna inte visste vad som var fel och att de inte kunde hjälpa till mer. Det går rykten om att de kanske visste att hon inte skulle klara sig och skickade därför hem henne efter att de fått betalt. Jag vet inte och det spelar kanske ingen roll nu i efterhand.
Allt detta är vardag för människorna här. Jag skulle aldrig vilja vara utan dessa möten med människor och kulturen ifrån detta land hur hjärtskärande det än är. Detta öppnar mina ögon om hur vi har det i Sverige. Jag älskar Sverige och livet jag har där men jag tror det är bra att vara medveten om vad som pågår utanför Sveriges gränser. Det hjälper inte att bara bli ledsen över allt man ser och hör. Så ett tips ifrån mig nu i juletid är att ge en julklapp som betyder något för någon helt utomstående! Det är inte bara Mercy Ships som gör något betydelsefullt. Men om ni inte vet någon annan organisation så kan jag rekommendera att ge en julgåva hit. Gå in på mercyships.se och läs mer för er som vill. Hoppas ni alla får en bra andra advent!
